Idag är det ju Mormorrutans dag, så tänkte att det fick bli en liten homage till garn i stort via garntext kärlek. Kände att jag behövde ha lite fiber mellan fingrarna idag. Det var en sådan där dag när man bara sitter framför datorn och jobbar administrativt. Det måste ju också hinnas med, men som textildesigner är det kanske inte de arbetsuppgifterna som jag känner mest för direkt. Så när jag hade suttit och fixat och skrivit ett par timmar så behövdes en välförtjänt brain-breaks och vad passade bättre än lite lekfullt garn-mys. Det rosa bomullsgarnet låg på en armlängds avstånd och texten ”Yarn makes my day” ville bara skrivas och volá en garntext senare.

Vad är det med garn som är så fantastiskt? Är du precis som jag en fiberälskare? Har du oxå funderat över vad det är som gör kärleken till de textila hantverken, materialet och teknikerna så självklar… eller ja iaf oftast, för vist har vi väl alla svurit över ett sticke, ett broderi eller dylikt som har trilskats så där extra mycket. För egen del har det mycket med med njutningen av att man kan skapa något helt nytt, och unikt om man så vill, eller något liknande som något man sett på/hos någon annan som man gillar, utav enbart en tråd och nån enklare redskap som nålar såsom stickor. Man behöver inte ha enorma maskiner, inga industriella processer (även om detta så klart finns det med). Allt man behöver är den där tråden, t.ex stickorna och tid. Det är ganska fräckt. Det finns en sådan härlig kreativ frihet i de textila processerna. För att inte tala om alla underbara garnkvaliteter och färger. Hur kan det komma sig att man kan bli nästan sjukligt exalterad när man går in i en sådan där extra bra garnaffär. Utan förvaring är det som en yttre kraft tar över och jag bara vill ha ALLA garner i hela affären med mig hem, fast det finns ett lager på åtskilliga flyttkartonger som väntar på att användas här hemma.

Det finns även nått självklart i det textila då vi alltid (mer eller mindre i alla fall) har haft med textiler att göra. Vi har klätt oss i dem för att skydda oss ifrån både sol och kyla, textiler och kläder är på många sätt som en andra hud. Tidigt använder vi oss även av djurhudar för att skapat våra hem. Textilen har alltid funnits där i det allra centralaste. Kan det vara så att textil står för en självklara trygghet, en genuinitet, som är ”nedärvd” i våra gener?

Vad det än beror på så är iaf jag helt på det klara med att jag gillar garn och ibland är det rätt skönt att helt få ge sig hän och bara njuta av den förälskelsen <3