Just nu flödar vävkärleken här hemma, både ifrån mig och min äldsta dotter. Dottern har hunnit bli 6 år och det känns riktigt mysigt att kunna sitta här hemma och väva tillsammans med henne. Och det var med stor stolthet hon plockade ned sin väv ur ramen i helgen som gick. Själv håller jag just nu på en modell större wall-hanging till vårt storarum. Det hänger i och för sig redan en väv på den väggen där jag tänkt att den nya skall hänga, men förnying kan ju aldrig skada, eller hur. Och det finns ju andra väggar som den nuvarande väven kan hitta hem till.

Att väva till mig själv känns lyxigt och underbart…att låta timmarna får springa iväg med en…

Skaparmässigt är jag ofta inne i färgstarka perioder, jag gillar helt enkelt verkligen färg. Jag blir glad av färg. Väven jag håller på med just nu har starka rosa och gula toner, en svalare turkos samt vit och svart. Det är lustigt hur man snöar in på vissa färgskalor när man själv får välja. Andra klara favoriter hos mig är blå-gröna toner. Inredningsmässigt är det däremot lite lugnare i färgsättningen. Väggarna och basen är vit och svart, och sen får starka accentfärger skapa kontrast. Kanske beror det på att jag jobbar med färg hela dagarna och att det då är skönt att hemmet har en lite lugnare ton. Storarummet går just i vitt, svart och grått, med några få inslagg av kanariegult. Så tänkte att det var dax för lite mera färg i rummet, så därför skall den nya väven få hänga där på väggen vid matbordet.

Att väva till mig själv känns lyxigt och underbart. Det blir så lätt att man jobbar med projekt till andra hela tiden så att det inte riktigt blir tid över till det där egna, kravlösa projekten. Det är underbart att låta timmarna får springa iväg med en och att bara vara i processen och skapandet. Att låta processens ha sin gång, att hinna reflektera vad jag gör, varför jag gör det och vart jag vill ta projektet, under resans gång. Vävkärlek helt enkelt <3 <3 <3